Utan konsten inget liv

Elin Danielson-Gambogi hörde till de skickligaste konstnärerna under den finska konstens guldålder och var lidelsefullt hängiven sin konst. Hon var egensinnig, obrydd om borgerliga konventioner och älskade storstädernas myller. I Paris upptäckte hon realismen och naturalismen, i Bretagne friluftsmåleriet. Men gemenskapen i FInlands första konstnärskoloni i Önningeby på Åland kom att bli särskilt betydelsefull. Hon var mästerlig på att fånga ljuset och avbildade ofta sådant som inte ansågs passande, i synnerhet väckte hennes oförställda skildringar av kvinnor sensation.

Under den toscanska solen hittade Elin så småningom sitt hem och sin kärlek, den betydligt yngre konstnären Raffaello Gambogi. Livet där kom att bjuda på stora framgångar men även livsavgörande svårigheter: sjukdom, äktenskapskris, världskrig, isolering från konstvärlden – och hennes konstnärliga verksamhet hamnade alltmer i skymundan.

Konsthistorikern Salla Leponiemi, bosatt i Florens, levandegör Elin Danielson-Gambogis ovanliga historia genom hennes vardagsnära och känsligt inkännande konst och en stor mängd efterlämnad korrespondens.