Högtärade Maestro! Högtärade Herr Baron!

Efter Axel Carpelans död 1919 antecknade Jean Sibelius i sin dagbok: "För hvem skall jag numera komponera?" Brevväxlingen mellan kompositören och hans inspiratör inleddes nitton år tidigare och utvecklades till en nära vänskap. Korrespondensen har hittills endast belysts av olika citat och utdrag, men utges nu i sin helhet. Breven ger en gripande och personlig bild av båda parter. Mot Sibelius knappa, skissartade stil står Carpelands vidlyftiga resonemang om allt från vardagliga händelser till politik, litteratur och religion.